RC noterar av detta inläggs huvuddel främst att människor tycks ha ett OUTTÖMLIGT behov av grupptillhörighet och ett ”vi” mot de”-samhälle.

I Sverige är somliga uppenbarligen BESATTA av just grupperna ”män” och ”kvinnor”, som må vara aldrig så intressanta att studera ur antropologisk synvinkel, men är de grupperna intressantare än t.ex.:

• ”norrlänningar” VS ”Stockholmare”

eller

• ”norrlänningar” VS ”Skåningar”

eller

• ”Stockholmare” VS ”Skåningar”

eller

• ”Skåningar VS danskj-v, f-låt danskar”

eller

• ”etniska svenskar” VS ”nysvenskar (ny benämning på gammalt ”fenonmen”)”/”invandrare (gammal, ja traditionell, benämning på ”fenomenet”)”

eller

• ”hbtq-personer” VS ”heterosexuella”/”straighta”

eller

• ”mörkyade” VS ”ljushyade”

eller

• ”friska” VS ”sjuka”

eller

• ”arbetsföra” VS ”människor i utanförskap”
• etc

?

Har människor i allmänhet verkligen inte kommit längre år 2012 än att fortfarande vara flockdjur…flockdjur i…mängden?

Det är ju i själva verket oerhört sorgligt!

Genusnytt

Svenska Dagbladets ledaraskribent Maria Ludvigsson skrev igår en mycket bra krönika där hon kritiserar att så mycket i vår samtid klassas som ”kvinnofrågor”. Hon kritiserar också media för sin kvinnofrågehysteri (även om hon inte använder det ordet). Jag citerar:

”Frågan är om det ändå inte finns universella problem och bekymmer som inte följer könsgränserna. Som snarare är mänskliga vilande enkom på kvinnors axlar.  För att verkligen placera en fråga i nyhetsflödet är genusperspektivet omåttligt populärt. Och det fungerar. En nyhet med vinkeln ”kvinnor är över- eller underrepresenterade” glider lätt in på topplaceringar. Den läraktiga noterar och gör följaktligen sina hjärtefrågor till just kvinnofrågor.”

Jag hade inte kunnat formulera det bättre själv. Maria Ludvigsson avslutar:

”Trots att kvinnovinkeln passar medielogiken är det sannolikt kontraproduktivt att luta sig mot den. Den som vill påverka andras synsätt eller berätta något viktigt, gör klokt i att beskriva världen som den är…

Visa originalinlägg 189 fler ord

”Stoppa könsstympningen!” – för båda könen?

SVT1 visade nyss ett program kallat ”Stoppa könsstympningen!” (OBS! ”!”:et i titeln…liksom för att betona vikten av program-innehållet).

Här kan man läsa mer om programmet, som sändes lördagen den 31:e mars, kl. 07.00:

SVT:s TV-tablå, lördag 31/3 2012:

I södra Mali driver Erikshjälpen, med stöd av Radiohjälpens insamling Världens Barn, ett framgångsrikt informationsarbete om riskerna med och konsekvenserna av könsstympning.

På ”SVT Play” kan man se ett inlägg frå n 27/1, relaterat till detta: ”Pippi Långstrump i Bagdad”.

RC konstaterar att videoklippet inte är detsamma, som det reportage som visades i tv, ca två månader senare, d.v.s. nyss.

FRÅGA

hur kommer det sig, SVT?

Ännu en fråga:

hur kommer det sig att SVT, som förment opartisk aktör använder följande språkbruk i videoklippet:

”efter den amerikanska invasionen 2003”?

RC tänker på ordet ”invasionen”, som är allt annat än opartiskt och som borde kunna fälla inslaget hos ”Myndigheten för radio och tv” (”Granskning av program”).

---

HUVUDFRÅGAN

Huvudfrågan är dock varför SVT betonar könsstympning av flickor/kvinnor såsom en styggelse, med konsekvenser för individens sexualliv, medan man bortser från könsstympning av pojkar.

Förhållandet i Sverige år 2012, enl. lag, lyder:

1.)

”Lag (1982:316) med förbud mot könsstympning av kvinnor” (OBS! köns-specificeringen. Diskriminerande? Vad tycker Du, läsare?)

2.)

”Lag (2001:499) om omskärelse av pojkar” (OBS! köns-specificeringen. Återigen: diskriminerande, eller inte? Vad tycker Du, kära, tänkande läsare?

FRÅGA

på vilket sätt anses könsstympning av flickor/kvinnor vara värre än dito på pojkar/män?

RC kan omöjligt förstå resonemanget!

---

RC:s bedömning och slutsats

Det råder ungefär 100% hyckleri och dubbelmoral i Sverige, av år 2012.

Detta kände förvisso redan initierade personer till men det kan vara mödan värd att upprepa detta.

Promenad i mörkret

Vad är bäst, när två människor promenerar i mörkret i en skog, likt två blinda, bländade av mörkret, varandras närvaro och varandras existens?

Du läsare kanske känner till att det är enklare att promenera i en skog, med händerna fria, så att man inte ramlar.

Det gäller på dagen, såväl som på natten.

RC vill här visa att det finns för- och nackdelar med det mesta i tillvaron.

Är det bättre om två promenerande människor släpper taget om varandras händer, att de därigenom separeras, kanske aldrig återförenas men att var och en av dem kanske har större sannolikhet att klara sig på egen hand, med mindre risk för att falla och med större sannolikhet att överleva?

Eller är det bättre om de fortsätter att hålla varandras händer och på så sätt minska risken för att de kommer bort ifrån varandra men ökar risken att falla handlöst tillsammans, ned i det svarta okända?

RC undrar också:

vad är bäst mellan att gemensamt falla ned i det svarta okända mörkret, eller att gemensamt sträva mot himlen och ljuset, ljuset liksom mörkret okänt?

Vad skulle Du välja, om just Du gavs valet att välja?

Skulle Du välja Livet eller Döden?

Skulle Du vara kapabel att göra Ditt val objektivt?

Promenerar Du själviskt eller i gemenskap, med Livet eller med Döden?

Promenerar Du med sommaren eller med vintern, eller tvärtom?

En promenad i mörkret är sällan fel, så länge lamporna är tända och ljuset finns inom räckhåll.

I annat fall tycks ingen återvändo finnas.