Archives for category: Uncategorized

RC noterar att två kvinnor diskuterade ämnet kvinnors våld mot män i SVT:s ”Aktuellt” (fredag 12 oktober). Varför ingen man i studion, när nu ämnet var: kvinnors våld mot män?

Hur resonerar SVT?

Carin Götblad om kvinnors våld mot män

[transkription:]

[reportern:]
– I studion nu Carin Götblad, Regeringens samordnare mot våld i nära relationer. Välkommen hit.

[C. G:]
– Tack.

[reportern:]
– Vilken hjälp får män, som é i Joels situation?

[C. G:]
– Ja, d..hjälpen ser ganska olika ut…å dé finns inte särskilt mycket hjälp.

– Vi har s..nå’nting, som vi kallar för: ”Kriscentrum för män”, som finns ett tjugotal runtom i landet, som har…legitimerade terapeuter, men väldigt många män känner att dé finns inte hjälp å få, å många män berättar för mig att man inte känner att man blir trodd, när man vänder sig till socialtjänsten.

[reportern:]
– Vad möts dom av för reaktioner då?

[C. G:]
– Att man blir nonchalerad, å t.o.m. att socialtjänsten ibland inte tror att man har ett uppdrag att även hjälpa män, som blir utsatta för våld och hot i nära relationer .

[RCs kommentar: vilken effekt får detta i vårdnadstvister, vad gäller vårdnadsutredarnas syn på föräldrarna, i det fall där någon förälder anklagar den andra för just hot eller våld?]

[reportern:]
– Men..v..va..va kan det bero på?

[C. G:]
– Ja, en sak som naturligtvis é..é..har betydelse, dé é att dé é trots allt väldigt många fler kvinnor, som blir misshandlade och där é också våldet, vet vi genom olika undersökningar, grövre och mer upprepat

[RCs kommentar: är det inte tvärtom betydligt fler män än kvinnor, som misshandlas i Sverige? Är inte det vanligaste misshandelsoffret tvärtom en ung man? Vilkaolika undersökningar” åsyftas?]

[C. G:]
– men dé é ju en liten tröst för dom män, som blir misshandlade på olika sätt.

– Ehm, jag tror också att ehm, lagstiftningen har en betydelse där. Vi har inte en könsneutral lagstiftning idag. Både i Brottsbalken å i Socialtjänstlagen, så pekas kvinnor ut som särskilt skyddsvärda, när det gäller våld i nära relation.

[reportern:]
– Så män nämns inte där?

[C. G:]
Nä, dé gör dom inte. Å..vi kan också se dé i många handlingsplaner å så att man..glömmer både barn..å män.

– Å já tror att dé här é en av dom saker vi måste titta på, för dé é naturligtvis så att..förebyggande arbete är det allra viktigaste på alla områden.

[reportern, avbrytande mot slutet av föregående citat:]
– Dé kan behövas ny lagstiftning, helt enkelt? .. eller modifierad?

[C. G., avbrytande mot slutet av föregående citat:]
– Ja, i vart fall en könsneutral lagstiftning måste vi titta på, å se’n é ré naturligtvis så att..även män måste få känna att det finns hjälp för dom.

– Å..inte minst i det förebyggande arbetet måste vi ha en bild, som inte é stereotyp, hur våldet ser ut i samhället. Å já menar ju att..våldet é mycket, mycket vanligare, å vi måste prata mycke’ mer om de’.

[RCs kommentar: vilket våld är det, som C. G. menar är ”mycket, mycket vanligare” och jämfört med vad/när?]

[C. G:]
– Dé é ett..folkhälsoproblem idá.

[reportern:]
– Mm, men det finns också ett stort mörkertal. Många vågar inte almäna[/anmäla?], som vi hörde i inslaget.

[C. G inflikar:]
– Ja-a.

[reportern:]
– Å dessutom är det svårt å göra så’n här statistik, eller sammanställa.

[C. G inflikar:]
– Mm-m.

[reportern:]
– Ehh..vad vet man om förövarna?

[C. G:]
– Ja, alltså, när det gäller just..eh..kvinnor som..slår män, så kan man säga att man vet ganska lite.

– Mönstren ser ungefär likadana ut, ser dé ut som.

– Kränkningar, hot, trakasserier men det är mer av trakasserier, förlöjliganden, eh, hot…man slår sönder saker…ehm, mer av det slaget.

-Se´n ska vi komma ihåg att BRÅ:s statistik, dé är alltså s.k. rådata, dé é alltså inrapporterade anmälningar, å dé é som me all annan brottsdata från BRÅ; den är inte analyserad…å när man gör dé, så sjunker dé drastiskt. Å så é dé även på det här området.

[RCs kommentar: vad exakt är det som ”sjunker”? C. G:s språk leder till olika tolkningar.]

[C. G:]
– Så andelen é lägre men dé é likväl ett problem, som é allvarligt å som vi måste titta på, hur vi kan hjälpa män.

[reportern:]
– Precis. Kort, dé viktigaste, dé mest akuta, som man måste göra?

[C. G:]
– Ja, já é inne i en fas, då jag lyssnar. Já menar att man måste ha ett mycket vidare synfält, å man måste [ohörbart, p.g.a. nedanstående].

[reportern, avbrytande föregående citat:]
– Vá betyder ? ”Vidare synfält”?

[C. G:]
– Ehe [=skratt]..Att man fångar upp våldet mycket tidigare, på många, många fler områden, så att maskerna [=maskorna?] vlir mindre.

– Vi måste prata med barn om våld.
– Vi måste prata i förskolan.
– Vi måste fundera över: vilken mansroll trycker vi in män i?

[RCs kommentar: vilka avses med ”vi”?]

[C. G:]
– För det är ju så här att, erkänna, att man blir slagen, dé é s..dé éé..skämmigt idá…asså dé é..varken män eller kvinnor accepterar att en man é ett offer.

[reportern:]
– Mm.


SAMMANFATTNING

RC konstaterar att Carin Götblad dels:

  1. betonar att mäns våld mot kvinnor är allvarligare än kvinnors våld mot män och därigenom förminskar det senare
  2. betonar att BRÅ:s statistik inte är tillförlitlig och därigenom förminskar densamma (nu i avseende på kvinnors våld mot män).

Dessvärre visar sådana uttalanden, i kombination med att, som RC inledningsvis påpekade, två kvinnor diskuterar ämnet kvinnors våld mot män, att svensk statsfeminism ännu råder och att den vägrar släppa fram det sanna budskapet om hur verkligheten ser ut.

Verkligheten är att kvinnor lika ofta som män är förövare, vad gäller misshandel i nära relationer, att de oftare än män mördar sina barn (men kommer undan med ”barnadråp”), oftare initierar bråk, oftare kastar saker vid bråk, m.m.!

RC kan, vid intresse, hänvisa till flera undersökningar, som bekräftar det.

SVT presenterar återigen en förljugen bild av våld i nära relationer.

Varför?

Annonser

En pseudofråga, som är totalt ointressant.

Vem bryr sig om färgen på kläderna till en feminists dotter eller son? Redan frågan kan tolkas som onödigt invecklad, eller hur?

Pseudofrågan är även ledande, eftersom det önskade svaret är: ”JA”.

Genusnytt

Inlägg av den fristående liberala debattören Beatrice Fredriksson, som tidigare har drivit bloggen Antifeministen:

En debattartikel i Aftonbladet idag av förskolläraren Malin Nilsson föranledde en del frågor i mitt huvud. Nilsson kritiserar starkt att H&M har könsuppdelade klädavdelningar för barn, och olika motiv på tjej- och killtröjor.

När jag var barn älskade jag att rita hästar och prinsessor och hade hemskt gärna på mig rosa kläder. Inte för att någon sa åt mig, utan för att jag ville. Jag hade även tjejkompisar som inte alls ville ha rosa eller leka häst. Det var ingen som retade dem för det.

Vad gillar feministers barn att ha på sig? Jag blir gärna upplyst. Vill döttrarna hemskt gärna ha på sig grabbiga t-shirts med säckiga jeans, eller vill de ha något rosa med glitter? Och vill killarna hemskt gärna ha tyllkjol? Och om döttrarna hemskt gärna vill ha rosa med glitter, får de…

View original post 407 fler ord

RC noterar av detta inläggs huvuddel främst att människor tycks ha ett OUTTÖMLIGT behov av grupptillhörighet och ett ”vi” mot de”-samhälle.

I Sverige är somliga uppenbarligen BESATTA av just grupperna ”män” och ”kvinnor”, som må vara aldrig så intressanta att studera ur antropologisk synvinkel, men är de grupperna intressantare än t.ex.:

  • norrlänningar” VS ”Stockholmare
  • eller

  • norrlänningar” VS ”Skåningar
  • eller

  • Stockholmare” VS ”Skåningar”
  • eller

  • Skåningar VS danskj-v, f-låt danskar
  • eller

  • etniska svenskar” VS ”nysvenskar (ny benämning på gammalt ”fenonmen”)”/”invandrare (gammal, ja traditionell, benämning på ”fenomenet”)
  • eller

  • hbtq-personer” VS ”heterosexuella”/”straighta
  • eller

  • mörkyade” VS ”ljushyade
  • eller

  • friska” VS ”sjuka
  • eller

  • arbetsföra” VS ”människor i utanförskap
  • etc

?

Har människor i allmänhet verkligen inte kommit längre år 2012 än att fortfarande vara flockdjur…flockdjur i…mängden?

Det är ju i själva verket oerhört sorgligt!

Genusnytt

Svenska Dagbladets ledaraskribent Maria Ludvigsson skrev igår en mycket bra krönika där hon kritiserar att så mycket i vår samtid klassas som ”kvinnofrågor”. Hon kritiserar också media för sin kvinnofrågehysteri (även om hon inte använder det ordet). Jag citerar:

Frågan är om det ändå inte finns universella problem och bekymmer som inte följer könsgränserna. Som snarare är mänskliga vilande enkom på kvinnors axlar.  För att verkligen placera en fråga i nyhetsflödet är genusperspektivet omåttligt populärt. Och det fungerar. En nyhet med vinkeln ”kvinnor är över- eller underrepresenterade” glider lätt in på topplaceringar. Den läraktiga noterar och gör följaktligen sina hjärtefrågor till just kvinnofrågor.”

Jag hade inte kunnat formulera det bättre själv. Maria Ludvigsson avslutar:

Trots att kvinnovinkeln passar medielogiken är det sannolikt kontraproduktivt att luta sig mot den. Den som vill påverka andras synsätt eller berätta något viktigt, gör klokt i att beskriva världen som den är…

View original post 189 fler ord

Spontanreflektion, det är ju lite lustigt att tv-seriens författare, som är man och därmed borde vara ond(?), heter ”Terry Goodkind”.

Är han en kvinnlig bekännare, som har bytt kön men som har tillåtits behålla de goda magiska krafterna?

Annan reflektion:

ligger inte de manliga bekännarnas ondska egentligen i deras ”trollspö”, det som de kvinnliga saknar?

”Trollspö”-avund?

Är det även detta ”trollspö”, som den manlige tyrannens manliga soldater använder för att tortera de blivande ”Mord Sither”na ”under väldigt lång tid”?

Det känns dock lite magstarkt att förlänga parallellen till våldtäktsoffer genom detta stycke: ”Tortyren har vänt ut och in på deras sinnen så att de har blivit onda.”.

Apropå filmer, som exemplifierar ”manshatets självförstärkande spiral”, så är kanske ”Dracula” ett exempel, även om han skänker sina offer (ofta kvinnor) en evighet som ”levande död”.

Eller varför inte:

  • King Kong” (innan en kvinna, och bara Hon, råkar förstå att ”monstret” är snällt och vill få andra att förstå det: ”Skönheten och Odjuret”, 1) (även en film om antingen kärlek till djur eller om att ”kärleken är blind”(!), eller om att ”kärleken övervinner allt”, eller om en kvinna med annorlunda sexuell läggning(!)).
  • Skönheten och Odjuret”, den riktiga filmen
  • Ringaren i Notre Dame”? (bygger inte den också på ett ”Skönheten och Odjuret”-tema förresten?)
  • Dr. Jekyll & Mr. Hyde” (om mannens dubbelnatur…lite inspirerad av Jack Uppskäraren? kvinnan som offer är även en viktig komponent)
  • Scarface” (om en manlig knarklangare, som självfallet är ond; är inte de flesta onda i den filmen män? Jag minns att filmen är mycket blodig).
  • Fredagen den 13:e”, del 1-? (vilket kön har mördaren månntro?)
  • Terror på Elm Street”, del 1-? (vilket kön har mördaren?)
  • gäsp…

En film, som jag dock kommer att tänka på, med onda ”antihjältinnor”, är franska Baise-moi” (usch!) från år 2000.

Jag har inte för avsikt att översätta titeln och skäms, om jag skulle ha råkat se delar av den. Ett riktigt lågvattenmärke!

Såväl inom litteraturens som i filmens värld, så handlar det väl helt enkelt och samtidigt komplicerat om s.k.: arketyper (Arketyp), ”mönster”/”förebilder”.

Arketyperna tycks svåra att motarbeta.

Genusnytt

 

Jag har följt en teveserie vid namn ”Legend of the Seeker”, som baseras på romanen The Sword of Truth av Terry Goodkind. Eftersom jag alltid har mina genusglasögon på mig (det har antijämställdisterna lärt mig) upptäckte jag en sak som jag vill dela med mig av. Det kan jag bara göra genom att redogöra för en liten del av den värld som Terry Goodkind bygger upp:

Det finns en slags människor – kvinnor – med starka magiska krafter som kallas bekännare. Dessa kvinnor, klädda i vitt (du ser en av dem ovan), är goda. Mycket goda. Bekännarna använder sina magiska krafter för att bekämpa ondskan – det är deras mission.

När en bekännare får barn blir det nästan alltid en flicka (som då växer upp till en ny och lika god bekännare). Någon enstaka gång kan det dock bli en pojke. När så sker måste han…

View original post 450 fler ord

Sedan när blev musik automatiskt (genus)politik?

Genusnytt

”Deppigt, tjejer”, skriver Aftonbladet med anledning av att 21 ”akter” av 80 är kvinnor på sommarscenarna. Det handlar alltså om musik.

”Festivalerna strävar efter jämställda scener”, skriver Aftonbladet, och då är det tydligen självklart att det är lika många av varje kön som avses.

Tidningen har intervjuat den feministiska organisationen Rättviseförmedlingen, som avvisar artistbokarnas hänvisning till att det inte finns tillräckligt många tillräckligt populära kvinnliga artister.

Artistbokarna i artikeln försvarar sig med att de hela tiden letar efter kvinnliga artister men att de måste ta hänsyn till vad publiken efterfrågar.

Det är uppenbart att vi lever i ett land med genushysteri…

Läs mer här. Tack för tipset, Henrik och Joel!

View original post