Archives for category: Media

RC noterar att två kvinnor diskuterade ämnet kvinnors våld mot män i SVT:s ”Aktuellt” (fredag 12 oktober). Varför ingen man i studion, när nu ämnet var: kvinnors våld mot män?

Hur resonerar SVT?

Carin Götblad om kvinnors våld mot män

[transkription:]

[reportern:]
– I studion nu Carin Götblad, Regeringens samordnare mot våld i nära relationer. Välkommen hit.

[C. G:]
– Tack.

[reportern:]
– Vilken hjälp får män, som é i Joels situation?

[C. G:]
– Ja, d..hjälpen ser ganska olika ut…å dé finns inte särskilt mycket hjälp.

– Vi har s..nå’nting, som vi kallar för: ”Kriscentrum för män”, som finns ett tjugotal runtom i landet, som har…legitimerade terapeuter, men väldigt många män känner att dé finns inte hjälp å få, å många män berättar för mig att man inte känner att man blir trodd, när man vänder sig till socialtjänsten.

[reportern:]
– Vad möts dom av för reaktioner då?

[C. G:]
– Att man blir nonchalerad, å t.o.m. att socialtjänsten ibland inte tror att man har ett uppdrag att även hjälpa män, som blir utsatta för våld och hot i nära relationer .

[RCs kommentar: vilken effekt får detta i vårdnadstvister, vad gäller vårdnadsutredarnas syn på föräldrarna, i det fall där någon förälder anklagar den andra för just hot eller våld?]

[reportern:]
– Men..v..va..va kan det bero på?

[C. G:]
– Ja, en sak som naturligtvis é..é..har betydelse, dé é att dé é trots allt väldigt många fler kvinnor, som blir misshandlade och där é också våldet, vet vi genom olika undersökningar, grövre och mer upprepat

[RCs kommentar: är det inte tvärtom betydligt fler män än kvinnor, som misshandlas i Sverige? Är inte det vanligaste misshandelsoffret tvärtom en ung man? Vilkaolika undersökningar” åsyftas?]

[C. G:]
– men dé é ju en liten tröst för dom män, som blir misshandlade på olika sätt.

– Ehm, jag tror också att ehm, lagstiftningen har en betydelse där. Vi har inte en könsneutral lagstiftning idag. Både i Brottsbalken å i Socialtjänstlagen, så pekas kvinnor ut som särskilt skyddsvärda, när det gäller våld i nära relation.

[reportern:]
– Så män nämns inte där?

[C. G:]
Nä, dé gör dom inte. Å..vi kan också se dé i många handlingsplaner å så att man..glömmer både barn..å män.

– Å já tror att dé här é en av dom saker vi måste titta på, för dé é naturligtvis så att..förebyggande arbete är det allra viktigaste på alla områden.

[reportern, avbrytande mot slutet av föregående citat:]
– Dé kan behövas ny lagstiftning, helt enkelt? .. eller modifierad?

[C. G., avbrytande mot slutet av föregående citat:]
– Ja, i vart fall en könsneutral lagstiftning måste vi titta på, å se’n é ré naturligtvis så att..även män måste få känna att det finns hjälp för dom.

– Å..inte minst i det förebyggande arbetet måste vi ha en bild, som inte é stereotyp, hur våldet ser ut i samhället. Å já menar ju att..våldet é mycket, mycket vanligare, å vi måste prata mycke’ mer om de’.

[RCs kommentar: vilket våld är det, som C. G. menar är ”mycket, mycket vanligare” och jämfört med vad/när?]

[C. G:]
– Dé é ett..folkhälsoproblem idá.

[reportern:]
– Mm, men det finns också ett stort mörkertal. Många vågar inte almäna[/anmäla?], som vi hörde i inslaget.

[C. G inflikar:]
– Ja-a.

[reportern:]
– Å dessutom är det svårt å göra så’n här statistik, eller sammanställa.

[C. G inflikar:]
– Mm-m.

[reportern:]
– Ehh..vad vet man om förövarna?

[C. G:]
– Ja, alltså, när det gäller just..eh..kvinnor som..slår män, så kan man säga att man vet ganska lite.

– Mönstren ser ungefär likadana ut, ser dé ut som.

– Kränkningar, hot, trakasserier men det är mer av trakasserier, förlöjliganden, eh, hot…man slår sönder saker…ehm, mer av det slaget.

-Se´n ska vi komma ihåg att BRÅ:s statistik, dé är alltså s.k. rådata, dé é alltså inrapporterade anmälningar, å dé é som me all annan brottsdata från BRÅ; den är inte analyserad…å när man gör dé, så sjunker dé drastiskt. Å så é dé även på det här området.

[RCs kommentar: vad exakt är det som ”sjunker”? C. G:s språk leder till olika tolkningar.]

[C. G:]
– Så andelen é lägre men dé é likväl ett problem, som é allvarligt å som vi måste titta på, hur vi kan hjälpa män.

[reportern:]
– Precis. Kort, dé viktigaste, dé mest akuta, som man måste göra?

[C. G:]
– Ja, já é inne i en fas, då jag lyssnar. Já menar att man måste ha ett mycket vidare synfält, å man måste [ohörbart, p.g.a. nedanstående].

[reportern, avbrytande föregående citat:]
– Vá betyder ? ”Vidare synfält”?

[C. G:]
– Ehe [=skratt]..Att man fångar upp våldet mycket tidigare, på många, många fler områden, så att maskerna [=maskorna?] vlir mindre.

– Vi måste prata med barn om våld.
– Vi måste prata i förskolan.
– Vi måste fundera över: vilken mansroll trycker vi in män i?

[RCs kommentar: vilka avses med ”vi”?]

[C. G:]
– För det är ju så här att, erkänna, att man blir slagen, dé é s..dé éé..skämmigt idá…asså dé é..varken män eller kvinnor accepterar att en man é ett offer.

[reportern:]
– Mm.


SAMMANFATTNING

RC konstaterar att Carin Götblad dels:

  1. betonar att mäns våld mot kvinnor är allvarligare än kvinnors våld mot män och därigenom förminskar det senare
  2. betonar att BRÅ:s statistik inte är tillförlitlig och därigenom förminskar densamma (nu i avseende på kvinnors våld mot män).

Dessvärre visar sådana uttalanden, i kombination med att, som RC inledningsvis påpekade, två kvinnor diskuterar ämnet kvinnors våld mot män, att svensk statsfeminism ännu råder och att den vägrar släppa fram det sanna budskapet om hur verkligheten ser ut.

Verkligheten är att kvinnor lika ofta som män är förövare, vad gäller misshandel i nära relationer, att de oftare än män mördar sina barn (men kommer undan med ”barnadråp”), oftare initierar bråk, oftare kastar saker vid bråk, m.m.!

RC kan, vid intresse, hänvisa till flera undersökningar, som bekräftar det.

SVT presenterar återigen en förljugen bild av våld i nära relationer.

Varför?

Annonser

SBS TV” har en speciell ”kvinnokampanj”…

Anledningen antas vara att kvinnor tycker mindre om sport än män gör.

http://sbsmediagroup.se/nyheter/sommarerbjudande-fran-sbs-tv/

Man kan inledningsvis läsa om den kampanjen:

Kampanj Kvinna

Vi står inför en massiv sportsommar med fotbolls-EM och OS, som ju attraherar många manliga tittare. Men alla gillar inte sport, och vi vet att Kanal 5 är det första valet för många kvinnor som föredrar annat än idrott. Därför har vi ett specialerbjudande för att nå kvinnliga tittare i sommar.
”.

Somliga önskar uppenbarligen att dela in människor framförallt utifrån kön.
Varför?

REFLEKTION
Har inte världen nått längre än?

RC noterar av detta inläggs huvuddel främst att människor tycks ha ett OUTTÖMLIGT behov av grupptillhörighet och ett ”vi” mot de”-samhälle.

I Sverige är somliga uppenbarligen BESATTA av just grupperna ”män” och ”kvinnor”, som må vara aldrig så intressanta att studera ur antropologisk synvinkel, men är de grupperna intressantare än t.ex.:

  • norrlänningar” VS ”Stockholmare
  • eller

  • norrlänningar” VS ”Skåningar
  • eller

  • Stockholmare” VS ”Skåningar”
  • eller

  • Skåningar VS danskj-v, f-låt danskar
  • eller

  • etniska svenskar” VS ”nysvenskar (ny benämning på gammalt ”fenonmen”)”/”invandrare (gammal, ja traditionell, benämning på ”fenomenet”)
  • eller

  • hbtq-personer” VS ”heterosexuella”/”straighta
  • eller

  • mörkyade” VS ”ljushyade
  • eller

  • friska” VS ”sjuka
  • eller

  • arbetsföra” VS ”människor i utanförskap
  • etc

?

Har människor i allmänhet verkligen inte kommit längre år 2012 än att fortfarande vara flockdjur…flockdjur i…mängden?

Det är ju i själva verket oerhört sorgligt!

Genusnytt

Svenska Dagbladets ledaraskribent Maria Ludvigsson skrev igår en mycket bra krönika där hon kritiserar att så mycket i vår samtid klassas som ”kvinnofrågor”. Hon kritiserar också media för sin kvinnofrågehysteri (även om hon inte använder det ordet). Jag citerar:

Frågan är om det ändå inte finns universella problem och bekymmer som inte följer könsgränserna. Som snarare är mänskliga vilande enkom på kvinnors axlar.  För att verkligen placera en fråga i nyhetsflödet är genusperspektivet omåttligt populärt. Och det fungerar. En nyhet med vinkeln ”kvinnor är över- eller underrepresenterade” glider lätt in på topplaceringar. Den läraktiga noterar och gör följaktligen sina hjärtefrågor till just kvinnofrågor.”

Jag hade inte kunnat formulera det bättre själv. Maria Ludvigsson avslutar:

Trots att kvinnovinkeln passar medielogiken är det sannolikt kontraproduktivt att luta sig mot den. Den som vill påverka andras synsätt eller berätta något viktigt, gör klokt i att beskriva världen som den är…

View original post 189 fler ord

Jag läste nyligen denna artikel (från 20:e juli):

Jourerna har öppet när samhället tar semester.

En till synes missvisande och motsägelsefull rubrik samt artikel, med tanke på nedanstående påståenden…d.v.s. att våldsutsatta kvinnor INTE får hjälp under sommaren.

Kan någon möjligen reda ut motsägelsen för mig?

Igår morse (med start omkring: 08.40) levde feministerna hursomhelst runt!

Då intervjuades nämligen ROKS vice ordförande Malin Olsson om jourernas sommartider, m.m. i P4 Radio Stockholm:
P4 Radio Stockholm, onsdag 2012-08-01, 08.30-09.00.

ROKS – allas vår jämställdhets Fågel Fenix, eller bara beskyddare av somliga?

Intervjun hörs omkring 10:25-27:20 in i programmet.
Bl.a. påstår Malin Olsson där att de flesta kvinnojourerna drivs ideellt (vilket man även kan läsa i ovanstående artikel), även om hon på en direkt fråga medger att många jourer har en eller ett par anställda.

Sant eller falskt att de flesta jourerna är ideella?

Ännu tidigare igår morse (omkring kl. 08) kunde man i samma kanals nyhetssändning höra den “nationella samordnaren för kvinnofrid” (varför finns ingen sådan för: “människofrid”?) Carin Götblad uttala sig om detta:
P4 Radio Stockholm, onsdag 2012-08-01, 08.00-08.30.

Även Faria Hassan – vice ordförande i SKR-jouren “FemCenter” i Malmö – uttalar sig.

SKR, ännu ett kvinnojoursförbund, som om det inte räckte med ROKS

Ett par reflektioner

  1. säger reportern (omkring fyra minuter in i klippet):
    a.) “bemanningen på hororna krymper under sommaren” eller
    b.) “bemanningen på jourerna krymper under sommaren”?
    Upp till ditt öra att avgöra, antar jag.
  2. är det ens teoretiskt möjligt för kvinnojourer att ha “bemanning”, utan män involverade?

Jag tittar just nu på Svt1, som handlar om Vasaloppet.

ReflektionsCentrum kan inte låta bli att konstatera att det loppet är MENINGSLÖST!
Vasaloppet är ytterligare en detalj, en parentes i tidens väv. Det är f.ö. det 88:e loppet.

Wow?! Tänks RC bli imponerat över att dårar återkommer i historien och att de åker drygt nio mil på skidor år ut och år in?

Faktum är att Vasaloppet provocerar RC, p.g.a. sin enfald.

Vasaloppet är blott en detalj för att få människor att för en kort sekund, eller snarare flera timmar, glömma bort sin dödlighet.

Ett tidsfördriv i väntan på Döden…den oundvikliga.

Denna strävan efter utopin odödlighet ter sig ytterst PATETISK och snarast ignorant.
Varför ignorerar man i offentliga sammanhang alltid DÖDEN?

Istället för att inkludera och välkomna densamma?

För att återknyta till inläggets titel…

Vasaloppet är att jämföra med spermiers kamp till ägget!

Människor tycks aldrig lära sig innebörden av ”fåfänglighet”, ”meritokrati” och ”narcissism”. Varför?

Alla människor beter sig som spermier, som strävar efter ÄGGET…KVINNAN…SOLEN…LJUSET…OÄNDLIGHET…GUD…!

Bara EN tävlande kan vinna (förmodligen en MAN men det får man ju inte säga i statsfeministiska Sverige!) men av någon för mig outgrundlig anledning så struntar spermierna – f-låt – deltagarna i det.

Kanske är de ointelligenta?
Därtill finns reportrar, som rapporterar om detta myrornas krig.

Det gör mig väldigt sorgsen!

Det är just DÄRFÖR tävlingen, liksom alla andra tävlingar, ter sig såpass patetisk för ReflektionsCentrum!

ALLA (eller åtminstone jag) vet att BARA EN SPERMIE, oavsett färg på dräkten (t.ex. orange, som sades på Svt) kan vinna!

Därför ter sig Vasaloppet som ett enda gigantiskt spektakel, nyttigt för ingen annan än sig själv och tv. En förströelse i väntan på Döden.


Hetsjakt efter det ouppnåeliga och meritokrati

Vasaloppet och rapporteringen om det tjänar som en god symbol för vad Bibeln kallar fåfänglighet.

I GT kan man t.ex. läsa följande i ”Predikaren”:

Allting är fåfänglighet och ett evigt enahanda.Också strävandet efter vishet är ett jagande efter vind.

1 Detta är predikarens ord, Davids sons, konungens i Jerusalem.

2 Fåfängligheters fåfänglighet! säger Predikaren. Fåfängligheters fåfänglighet! Allt är fåfänglighet!

(Predikaren, Kapitel 1)

Man kan även i detta sammanhang nämna: Narkissos.

Det enda värdet, som jag ser med världsliga tävlingar som Vasaloppet, är att man förbättrar sig själv, tränar sig själv och tävlar mot sig själv.

Alla är ofelbara, dags att inse det.

Att tro att alla kan vinna kampen om ägget är emellertid en utopisk tanke.

Den tanken är fördömd och lönlös.

Tanken om meritokrati är även den lönlös och ett uttryck för fåfänglighet.

Den tanken, d.v.s. att endast vinnaren är intressant och att endast vinnarens historia skrivs och berättas, återspeglas i hela samhället och själva tankefelet utgörs av att systemet presenteras som rättvist och lika tillgängligt för alla deltagare, f-låt människor.

Alla människor har inte samma förutsättningar och kan därför inte vinna i en meritokrati, lika lite som flera spermier kan vinna kampen om ägget (undantag tvillingar, o.s.v.).

Fundera på det ett slag: ALLA KAN INTE VINNA!

Vad betyder det för ett begrepp som t.ex. rättvisa?

Min poäng är att meritokrati är obehövligt i ett samhälle.

Det skapar maktkonstellationer.

Alla människor lever under maktförhållanden av olika slag.

Varje människa blir utnyttjad på något sätt och tillrättavisad till ”sin plats” i samhällshierarkin….pyramiden.

Varje människa tänks, på något mystiskt vis, liksom bara finna sig i sin position, utan att klaga…”skomakare bliv vid din läst”, som det också skrivs i Bibeln (NT).

Det är svårt för RC att förstå varför kampen måste fortsätta även sedan spermien har nått fram till ägget och blivit människa. Kampen på liv och död?

Du vann ju som spermie, så varför är du då inte nöjd?

Vad fattas dig i tillvaron?

Påpekas bör att även de människor, som anses ha diverse funktionshinder, har vunnit kampen om ägget.

Därmed borde de anses vara likvärdiga alla ”normalstörda” människor.

Varför minns inte människor någonting nuförtiden?

Lider de av allmän demens?

Ett exempel:
jag läste en kommentar på ett blogginlägg… Sensation är tillbaka!.

Där visades följande bild, som jag tar mig friheten att kopiera och klistra in:

Manligt och kvinnligt, m.m.

En kommentator skrev:

Hmm
02/25/2012 14:36

@Daddy: Om man nu ska reagera på något så ar det att kvinnligt står på en pil som pekar nedåt. DET kan man faktiskt ha synpunkter på 😉

Jag funderar över varför inte personen ”Hmm” och övriga kommentatorer, som tycks vara förvånade över bilden, inte läser på bättre.

Pilarna i bilden är inte nya men framställs som nya.

FRÅGA

ordet ”näthat” tycks vara associerat med symbolen för ”manlighet”.

Varför?

Allmän demens, eller bara allmän okunnighet?

Vilket är värst?

Det ”mänskliga fenomen”, eller vad man nu ska kalla det, som jag nu tänker skriva om, är i och för sig allmänt känt (sedan 1980-talet, eller ännu längre tillbaka) men likväl värt att nämna och ifrågasättas.

Detta eftersom det ännu pågår.

Jag talar om pålagda skratt i tv-serier.

Varför finns de?

Är inte tv-seriens humor tillräckligt bra för att tittaren ska skratta, så är den väl för dålig, eller har jag missat något här?

Ett par exempel, från tidigare i natt (lördag 2012-02-24) på Kanal 5:

  • the Golden Girls - "Pantertanter"

    PanterTanter” (en tv-serie från 1989)

05:40 – 06:00
Amerikansk komediserie från 1989. Fyra äldre kvinnor delar villa i Miami. Dorothy Zbornak är en frånskild lärare som alltid har en sarkastisk kommentar på lager. Rose Nylund kommer från en bonnhåla i Minnesota och är en snäll men minst sagt naiv änka. Säsong 5. Avsnitt 14.
Kommentar
jag tänkte att den serien kanske trots allt hade live-publik…

06:05 – 06:30
Amerikansk familjeserie från 2009. Alex, Justin, och Max är syskon som på ytan lever ett normalt familjeliv. Men de har en hemlighet – de är under hårdträning för att bli trollkarlar, och de använder sina krafter till att klara de utmaningar som de ställs inför. Säsong 3. Avsnitt 25.

Vad är det för FEL på tv-tittarna, om de inte spontant kan skratta åt det som förevisas dem?

Omvänt: vad är det för fel på de tv-bolag,  som måste tillverka skratt för att ev. få verkliga sådana?

Vad säger detta om människan?

Många människor verkar ta detta för givet…att låtsas-skratt tillhör vardagen och ska accepteras.

Jag säger: NEJ! TVÄRTOM.

De utgör HJÄRNTVÄTT!

Ganska uppenbar sådan, därtill!

Hur kan påklistrade skratt ens vara lagliga?


Det finns GIVETVIS otaliga andra exempel på område, exempel som belyser det jag menar.

Hjälp mig gärna med en kommentar, eller två.

Berätta gärna om Din egen erfarenhet av sådana tv-serier.